I helgen var vi på Förintelsens minneshögtid. Där hörde vi bl.a. en överlevande från förintelsen.
Han utstålade sådan värme och kärlek, ett under när man hörde vad han gått igenom.
För att försöka rädda hans liv smugglade hans föräldrar ut honom tillsammans med två till barn till. Han var 4,5 år ,en flicka i samma ålder och ett barn på ca.7 år , om jag minns rätt. De smugglades ut genom kloakerna i Warszawas getto ut till den ariska sidan(han mindes än lukten i kloakerna,han mindes ryggtavlan på mannen som förde dem ut på andra sidan och även mannens barska röst när han sa till dem att de inte fick gråta eller säga ett knyst).
Därefter flyttades han mellan olika polska familjer, han fick ett nytt polskt klingande efternamn, blev instruerad att säga att hans föräldrar var döda, han fick lära sig bl.a. Fader vår på polska (den kunde han fortfarande). Allt för att dölja att han var jude. Han kom till ett katolskt barnhem. Hans pappa blev snart skjuten men hans mamma lyckades överleva och efter några år fly och leta rätt på sin son. Han kände först inte igen henne, hon hade blivit så mager och vithårig.
Han flyttade till Sverige som tio-åring om jag minns rätt.
Efter minneshögtiden frågade jag om jag fick ta foto på honom och lägga ut det på Facebook. Javisst sa han. Så då antar jag att det går bra här också.
Han utstålade sådan värme och kärlek, ett under när man hörde vad han gått igenom.
För att försöka rädda hans liv smugglade hans föräldrar ut honom tillsammans med två till barn till. Han var 4,5 år ,en flicka i samma ålder och ett barn på ca.7 år , om jag minns rätt. De smugglades ut genom kloakerna i Warszawas getto ut till den ariska sidan(han mindes än lukten i kloakerna,han mindes ryggtavlan på mannen som förde dem ut på andra sidan och även mannens barska röst när han sa till dem att de inte fick gråta eller säga ett knyst).
Därefter flyttades han mellan olika polska familjer, han fick ett nytt polskt klingande efternamn, blev instruerad att säga att hans föräldrar var döda, han fick lära sig bl.a. Fader vår på polska (den kunde han fortfarande). Allt för att dölja att han var jude. Han kom till ett katolskt barnhem. Hans pappa blev snart skjuten men hans mamma lyckades överleva och efter några år fly och leta rätt på sin son. Han kände först inte igen henne, hon hade blivit så mager och vithårig.
Han flyttade till Sverige som tio-åring om jag minns rätt.
Efter minneshögtiden frågade jag om jag fick ta foto på honom och lägga ut det på Facebook. Javisst sa han. Så då antar jag att det går bra här också.
Det var så speciellt att höra en överlevande från Warszawa eftersom det var där som Korczak verkade, han som jag höll mitt lilla föredrag om på förkolornas kommunala entreprnörsmässa. Men Korczak överlevde ju tyvärr inte.
Här kommer iallafall några foton på en överlevande.
Som gör vad han kan för att detta hemska som hände under förintelsen inte ska upprepas.
Kommentarer